Missa intePredikan

Se Guds Lamm som tar bort världens synd!

Hur reagerar Johannes Döparen när han för första gången möter Jesus? Och vem är Guds Lamm?


Undervisning av Robin Vidén 30 juli 2020. Redigerad av Melody Sundberg. För att lyssna, klicka här.

Jag vill börja med att läsa en vers. Det är bara aposteln Johannes, i Johannes evangelium, som skriver detta. Det handlar om Johannes Döparen, föregångaren till Jesus. Han var i färd med att döpa människor som kommit till honom för bättringens dop. Så såg han Jesus komma. Profetiskt sade han direkt och med en sådan emfas:

“Se Guds Lamm som tar bort världens synd! Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten.” Johannes vittnade och sade: “Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom”
(Joh 1: 29-32).

”Se Guds Lamm”

Aposteln Johannes fick, under sin fångenskap på ön Patmos, motta något väldigt gripande från Herren. Han skriver:

”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.” (Upp 1:1).

På drygt tjugotal ställen i Uppenbarelseboken möter vi ”Lammet”. Varje gång är det i diminutiv form, rent språkligt en förminskning. Det står alltså: ”Det lilla Lammet”, vilket är väldigt gripande.* Detta uttryck möter vi bara där och vid det första tillfälle då Jesus mötte fiskarna. Man hade varit ute hela natten och inte fått något. Så vändes Jesu blick till Petrus, och Jesus frågade honom: ”Älskar du mig mer än de andra?” Petrus svarar: ”Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär.” Jesus säger: ”För mina lamm på bete.”

Du möter det lilla Lammet konsekvent rakt igenom Uppenbarelseboken. Jesus, ja Gud själv, uppenbarar sig för sin tjänare. Gud överlämnar uppenbarelsen till Jesus, och Jesus till Johannes och säger åt honom att skriva. Det är oerhört!

Jag tänker på hur Johannes Döparen ropade ut: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd!” Så kunde han inte ha sagt om det inte varit en uppenbarelse från Gud. Den helige Ande är förunderlig på många sätt, han förbereder även sina små tjänare.

Mötet mellan de ofödda

När är det första tillfället Johannes Döparen blir tagen av mötet med Jesus? Johannes Döparen, tjänaren och föregångaren, måste vid något tillfälle ha kommit nära Jesus. Det här är mer än gripande och allvarligt i vår tid, då vi talar om de ofödda barnen och deras rättigheter. Är det ett barn som ligger i mammas mage? När blir det ett barn?

I Lukas evangelium kan vi läsa om hur Maria har gett sig i väg för att träffa Elisabet, en närstående. Elisabet var kommen till hög ålder och var ofruktsam. Men en Herrens ängel kom till henne och hennes man Sakarias, och Elisabet skulle få föda en förelöpare, en som skulle gå före för att jämna väg för Frälsaren. Som det heter: ”Han som kommer efter mig är före mig” (Joh 1:15). Se Guds Lamm som tar bort världens synd … Eller som det vid många tillfällen står skrivet i Johannes Uppenbarelse: Det lilla Lammet.

Mötet mellan Maria och Elisabet kom till mig här om dagen. Det står inte så mycket om det – men det står att modern visste vad som skedde i det ofödda barnets liv:

”När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: “Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!” (Luk 1:41-42).

”När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.” (Luk 1: 44).

Barnet blev exalterat! Det jublade inför mötet med Förlossaren! Ett ofött barn, i den sjätte månaden. Vi vet inte, men Gud vet hur viktigt livet är. Vi människor utsätts för så mycket i dessa tider. Vi drabbas av farsoter, vi drabbas av så mycket som slår omkull, vänder upp och ned på tillvaron, och det mesta börjar gunga. Men Jesus var mån om att förelöparen Johannes skulle få rätt inblick och insikt.

Det var två ofödda barn som möttes. Här har du någonting av evighetens livsyttringar som möter upp i situationer! Kan en mor känna ett ofött barns glädje? Ja, tydligen. Som det står: ”När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.” Det var ett möte med den Evige, han som är, han som var, och han som skall komma. När Johannes senare möter honom i öknen säger han: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!”

Det felfria lammet

När vi möter lammet i Gamla testamentets andra Mosebok talas det om att det skulle vara felfritt. Varje hushåll skulle ta ett lamm. För varje lamm skulle man beräkna ett visst antal efter vad var och en skulle äta. Detta var under Israels fångenskap i Egypten, och Herren skulle förlossa dem därifrån. Lammet skulle avskiljas till den fjortonde dagen i månaden. Det skulle prövas och märkas ut för att sedan användas för detta offer.

Det som skedde med människan genom syndafallet var att hon drog sådana oerhörda dödens och fördärvets krafter över sig. Det är vad som bryter ned både skapelsen och människan.

Det var nödvändigt att Jesus skulle komma såsom ett lamm. Han var det redan i urminnes tider. Redan i evigheten var han inför Fadern, det slaktade Lammet.

Gläd er!

Vi återgår till glädjen barnet kände. Det var alltså två ofödda barn som mötte varandra. Maria och Elisabet var havande, och barnen mötte varandra i ett ofött tillstånd i moderlivet. Den enes möte med den andre blev till en glädje och barnet spratt till. Det är samma ord som möter dig i Jesu tal i Lukasevangeliet:

”Saliga är ni när människorna hatar er och när de utesluter er och hånar och smutskastar ert namn för Människosonens skull. Gläd er på den dagen och hoppa av glädje, för er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna” (Luk 6:22-23).

Det står ”gläd er”, ja, ”hoppa av glädje”! Det är svårt att se glädje mitt i lidandet, men det är samma uttryck. Det var det mamman upplevde när det ofödda barnet Johannes fick möta Jesus. Det spratt till och hoppade av glädje och fröjd! Det var av mötet med Jesus, som i ett avseende är ett lamm. Du möter många förebilder av Jesus. En är när Johannes möter honom för första gången i Johannes Uppenbarelse. Där kan man läsa uttrycket i femte kapitlet. Det handlar om jordens fastebrev. En bokrulle skulle öppnas, och det står:

”Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den.” (Upp 5:3).

Det som var så oerhört för framtiden kunde ingen öppna. Men så läser vi:

”Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. Men en av de äldste sade till mig: “Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill” (Upp 5:4-5).

Lejonet och Lammet i en och samma natur! Som ett lejon slog han och rev ned syndens makt med allt vad det är. Han besegrade djävulen – fienden och åklagaren – och gjorde dess makt om intet. Genom Lammet och dess förebild, det ofläckade och rena Lammet, genom sitt offrande, sitt heloffer på korset, genom sitt blod och såsom förebild av lammet, försonade Gud världen och människan, med sig själv, genom Lammets natur.

Så möter du i Uppenbarelseboken det lilla Lammet. Du möter också det stora – den stora draken, den stora staden, ja, det stora och det väldiga. Men du möter också det lilla Lammet, som segrar och kommer att segra!

När Johannes får höra om lejonet tänker han kanske: ”Hur ser lejonet ut? Hur ser denna makt och kraft som lejonet förebildar ut?” Men han fick inte se ett lejon. Han skriver:

”Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden (Upp 5:6).

Bland alla representanter kring Guds tron, stod ett litet Lamm.

Jesus förmår att komma med hjälp och råd i din och min situation, i dessa dagar och i tider då allt vänds upp och ned genom syndens konsekvenser. Det finns många människor som kanske aldrig hört evangelium, men måhända lever med en insikt, som också jag som sann troende kan uppleva i olika situationer: Vad jag vill gör jag inte, men vad jag inte vill, det gör jag. Vi blir fångade och drivna av saker som vi kanske inte vill eller alla gånger rår på. Men, halleluja, det finns ett blod genom ett Lamm, som är offrat en gång för alla. Det räcker till för vad som än har skett i ditt liv – hur det än ser ut och om du tycker att allt är hopplöst. Men du ska veta att det finns en som har gett hela sitt liv till lösen för dig och mig. Gud är initiativet till detta Lamm!

Några år efter det första mötet med den ofödde Johannes, står det om Jesus:

”Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.” (Luk 2:40).

Det välbehagliga offret inför Gud! Det är Lammet – det är Jesus! Om Johannes står det:

”Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.” (Luk 1:80).

Se hur Gud var angelägen att möta honom på ett tidigt stadium! Det var inte för att slå ned eller misskreditera. Det står att mötet med Jesus blev en omedelbar glädje! Det blev glädje, glädje, glädje. Barnet spratt till av fröjd! Ett möte med Jesus är att få möta det glada budskapet. När tjänaren Markus inleder sitt evangelium skriver han:

”Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.” (Mark 1:1).

Det är så inspirerande att få läsa detta!

Direkt efter uppenbarelsen som Johannes har, säger han: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!”

Tack Jesus för att det finns ett Lamm som har försonat människan med Gud! Halleluja, Lammet var värdigt! I Guds avsikt var Jesus Kristus, när han kom och började sin gärning, det Guds Lamm som tog bort världens synd och skuld. Han tog bort det som bryter ned, sänklodet som sänker människan ned i hopplöshet. Tack käre Gud för att hela denna börda lyftes av vid korset på Golgata! När Jesus hängde på korset sade han:

”Far, i dina händer överlämnar jag min ande.” (Luk 23:46).

Det var Lammets natur. Det gav och var givande i allt. Lammet var givande åt Fadern. Det är ett givande och ett överlämnande. Hos Jesus själv fanns ingenting av självändamål och självbevarande, eller något sådant. Det var ett totalutgivande. Lammet gav sig till Fadern och var beroende av Fadern, det är Lammets natur. Lammets hustru och bruden, de pånyttfödda som mött Jesus Kristus och försonats med Fadern, var de som hatade Gud! Det var de som hatade Honom genom sin natur och sitt liv! Vi hatade Honom! Trots detta sträckte Han ut sin hand, och i Lammet utgav han sig med glädje – från Jesus sida var det en glädje i detta totala utgivande. Tänk att denna glädje som tar oss ur detta lidande får möta dig och mig! Vi uppfylls när vi får möta Jesus vid korset, och allt får lyftas av. Så möts vi av en ofattbar salighet och glädje mitt i våra liv!

Det lilla Lammet som åstadkommit så mycket för tid och evighet, Hans nåd räcker för all framtid. Kasta dig vid Jesu fötter! Kasta dig till Golgata. Jesus älskar dig så mycket! Han älskar människan så mycket.

* Uttrycket ”det lilla Lammet” finns i grundtexten.

Relaterade artiklar

Se också
Close
Back to top button