Jesaja53

Bibelns Gamla testamente innehåller många fantastiska profetior om Messias, Jesus Kristus, Guds son. De flesta finns i Jesajas bok. Jesaja var en profet som fick sin kallelse 740 f. Kr.* Han förkunnade i Jerusalem under ca. 50 år.

Jesajas bok innehåller profetior om frälsning från synden genom Jesus, och förnyelse för Sion. Jesaja profeterar om Jesu födelse, försoningslidande och frälsningsuppdrag. Jesajas bok är den profetiska bok som citeras mer i Nya testamentet än någon annan profetbok.

I 53:e kapitlet finns en oerhört stark profetia. Egentligen inleds den redan i 52:a kapitlets 13:e vers. Denna profetia visar kärnan i Guds frälsningsplan och Jesu försoningsverk genom att berätta om att:

  • Jesus ska upphöjas (på ett kors)
  • Hans utseende ska fördärvas (genom misshandeln)
  • Han ska bestänka många folk (med försoningsblod, kopplat till djuroffrandet i Gamla testamentet)
  • Allt för få tror på Guds förkunnelse om Jesu försoningslidande
  • Jesus såg ut som en vanlig människa, många människor insåg inte att han var Messias
  • Jesus led och dog för oss
  • Jesus tog våra sjukdomar och vår smärta på sig
  • Jesus dog för våra brott och synder
  • Jesus blev straffad istället för oss, för att vi skulle få frid och helas
  • Det var Guds vilja, Gud gjorde Jesus till ett skuldoffer
  • Jesus ödmjukade sig
  • Jesus är Lammet som offrades
  • Jesus var syndfri
  • Genom Jesus förklaras vi rättfärdiga
  • Jesus utgav sitt liv, räknades som förbrytare istället för oss, och gick in i överträdarnas ställe.

Här nedan har jag citerat profetian från Svenska Folkbibeln 2015, med en inledning från 52:a kapitlet.

Det förbjudna kapitlet

Ibland kallas Jesaja 53 det ”förbjudna kapitlet”. Enligt One for Israel, som arbetar för att sprida Jesu (Yeshua) frälsningsbudskap i Israel, brukade kapitlet för längesedan läsas i synagogorna. Men efter att kapitlet skapat ”argumentation och stor förvirring” beslöt man att utesluta profetian ur Haftarah läsningarna. Enligt BJU Seminary läser man idag Jesaja 51:12-52:12 och fortsätter därefter med att läsa Jesaja 54:1-10. Som vi sett ovan börjar inledningen till Jesaja 53 redan i 52:13. Du kan se synagogornas samtliga läsningar på denna länk från Judaism101. Även där visas att man hoppar över Jesaja 53 med dess inledning (skärmdump nedan).

Den traditionella förklaringen inom judendomen är att Guds lidande tjänare är landet Israel. Det finns dock många problem med den här förklaringen. Tänk till exempel på meningen: ”han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun”. Och som BJU Seminary påpekar:

“If Isaiah 53 describes Israel’s national suffering as God’s servant on behalf of the whole world, and promises a glorious future in which she will be exalted and rewarded by God for all her sufferings, would you expect a passage like that to be so scrupulously avoided? Wouldn’t you expect this, of all passages, to be cherished and included in the Jews’ yearly reading of the OT?”

Många judar berättar att deras nyfikenhet för Jesus väckts efter att ha läst Jesajas 53:e kapitel, och många vittnar om att kapitlet starkt bidragit till deras frälsning. Hör och se mer här.

Här kan du läsa Jesaja 53, med inledning ur 52:a kapitlet.

”Se, min tjänare ska handla vist.
Han ska bli hög och upphöjd,
mycket hög.
Liksom många häpnade över dig,
så ska hans utseende
fördärvas mer än människors
och hans gestalt
mer än Adams barn.
Så ska han bestänka många folk.
Inför honom ska kungar
förstummas,
för de får se något
som aldrig berättats för dem
och förstå något de aldrig har hört.”
(Jesaja 52:13-15)


”Vem trodde vår predikan?
För vem blev Herrens arm
uppenbarad?
Som en späd planta
sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet
eller majestät när vi såg honom,
inget utseende som vi drogs till.
Han var föraktad
och övergiven av människor,
en smärtornas man
och förtrogen med lidande.
Han var som en
som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi inte
respekterade honom.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi såg honom som hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han blev genomborrad för våra brott,
slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom
för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg.
Men all vår skuld
lade Herren på honom.
Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Som ett lamm som förs bort
för att slaktas,
som ett får som är tyst
inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom
blev han borttagen.
Vem i hans släkte betänker
att när han rycktes bort
från de levandes land,
blev han plågad på grund av
mitt folks brott?
Han fick sin grav
bland de ogudaktiga
men var hos en rik vid sin död,
för han hade inte gjort något orätt,
och inget svek fanns i hans mun.
Det var Herrens vilja
att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv
till ett skuldoffer,
får han se avkomlingar
och leva länge,
och Herrens vilja ska ha framgång
genom hans hand.
Genom den möda
hans själ har utstått
får han se och bli tillfreds.
Genom sin kunskap förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga,
och han bär deras skulder.
Därför ska jag ge honom
de många som hans del,
och de starka ska han få som byte,
eftersom han utgav sitt liv i döden
och räknades bland förbrytare,
han som bar de mångas synd
och gick in i överträdarnas ställe.”
(Jesaja 53)

*Folkbibeln 2015