Andens FruktArtiklarNyheterNyheter2

Andens frukt: Ödmjukhet

Bibeln talar om ödmjukhet. Men är vi tillräckligt ödmjuka idag, och hur står ödmjukhet i förhållande till frimodighet? I gemenskapen med andra människor bör vi följa Jesu exempel.


För att lyssna, klicka här.

Vi har tidigare läst i Galaterbrevet 5:22-23 om den helige Andens frukt kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Ödmjukhet kan också nämnas som en frukt av den helige Ande. Ändå kan man undra om det är ute med de här egenskaperna. Nuförtiden hånas faktiskt en del av oss och man kallar oss för ”godhetsknarkare.” Men kan ödmjukhet vara någonting för vår tid?

Vad är ödmjukhet?

Stora kristna ledare och betydelsefulla personer är ofta ödmjuka och jordnära. De erkänner att de inte kan och vet allting. De är villiga att lyssna på andra och att ta till sig andras synpunkter, för att ständigt lära sig någonting nytt och utvecklas. De är trygga i sig själva och tål att bli ifrågasatta. De bevakar inte sin position, för de vet sin kallelse och uppgift. En ödmjuk person bryr sig om andra och blir glad om medarbetare lyckas. Ödmjuka människor har en inre styrka – för de har byggt sitt liv på kunskap och erfarenheter.

Framförallt har de byggt sitt liv på klippan Jesus Kristus. De vet vilka de är i Kristus; att de är älskade och värdefulla i Guds ögon. Efter erfarenheter, misslyckanden, tider av kamp och svårigheter har de tagit nya tag och kommit igen. Det har gjort dem starka.

En ödmjuk person kan ge uppskattning och beröm till någon annan. En sådan person behöver inte hävda sin rätt, vaka över sin position och sina förmåner eller armbåga sig fram i livet. De har ett rätt mått av andligt självförtroende eftersom de vet vilka gåvor Gud har gett dem.

Ödmjukhet i församlingen

I en kristen församling ska vi uppmuntra och lyfta upp varandra. Vi ska ge utrymme för andra att växa och utvecklas till att bli det Gud har bestämt för oss. Jordmånen för att växa och utvecklas är att alla känner sig trygga och kan lita på att de är älskade, trots att de ibland gör misstag. De vågar erkänna sina fel och döljer dem inte genom att försöka visa upp en självsäker och stöddig attityd. Tillsammans ska vi bära frukt, leva i harmoni, kärlek och frid. I Efesierbrevet står:

”Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek.” (Efesierbrevet 4:2).

I Psaltaren talar David om hur Gud leder de ödmjuka rätt (Psaltaren 25:9). Vi behöver hamna rätt i vårt arbete i församlingen och i våra relationer. Det är tid att ödmjuka sig och söka läkedom för vårt land! Högmod och stolthet särar på människor och det blir en ytlig gemenskap. Men när människor ödmjukar sig banas det en väg för innerlig gemenskap, en gemenskap i den helige Ande. I andra Krönikeboken står något vi ofta brukar citera när vi har bönesamlingar för vårt land. Där säger Gud att om: 

”mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats.” (2 Krönikeboken 7:14-15).

Det var väl ett underbart löfte!

Den som är ödmjuk är inte självupptagen, utan intresserad av andra och tänker på hur hon eller han ska kunna uppmuntra och vara till nytta för andra.

Vad ödmjukhet inte är

Ödmjukhet är inte att tala illa om sig själv. Det handlar inte om att säga till sig själv att ”kakorna blev misslyckade” eller ”den nya klänningen, kostymen eller skjortan inte passar på mig.” Sådant prat handlar egentligen om att man tigger om beröm.

En ödmjuk person vill att Gud får all ära. En ödmjuk person är inte svag, utan trygg och stark. Ödmjukhet öppnar upp så att vi kan komma in under Guds inflytande genom den helige Ande. Utan ödmjukhet kommer vi ingenstans, för då står vi och stampar på samma fläck.

En person som jag tycker är tvärt emot allt vad ödmjukhet står för är f.d. president Trump. Han personifierar skryt, självgodhet och stolthet. Han gör ofta ned journalister, särskilt kvinnliga, och motståndare som han trakasserar och hånar. Maktmänniskor finns tyvärr också i kristna församlingar. De är ofta osäkra personer som lider av diverse komplex- och mindervärdeskänslor som de försöker kompensera genom att spela extra andliga och märkvärdiga.

Följ Jesu exempel

Jesus är vårt stora föredöme när det gäller ödmjukhet och att inte behöva hävda sin egen auktoritet. Ett fantastiskt bibelställe finns i Filipperbrevet:

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
Han var till i Guds gestalt
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte,
utan utgav sig själv
och tog en tjänares gestalt
och blev människan lik.
När han till det yttre
hade blivit som en människa,
ödmjukade han sig
och blev lydig ända till döden –
döden på korset.”
(Filipperbrevet 2:5-8)

Jesus är det ultimata exemplet på ödmjukhet. Han värdesatte inte sin egen betydelse eller ära, utan gav upp det frivilligt i varje situation – så att Guds vilja skulle bli utförd och så att Gud skulle bli förhärligad. Guds ord uppmanar oss kristna att underordna oss varandra i ödmjukhet. Jag citerar från första Petrusbrevet:

”Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.”
(1 Petrusbrevet 5:5)

Genom att underordna oss och klä oss i ödmjukhet kan vi skapa frid och enhet med varandra, och leva i nåd.

Ödmjukhet och tacksamhet

Jag tog en promenad på morgonen. Jag satte mig och tittade ut i naturen, och tänkte: ”Vilken underbar känsla att få leva i frid och i Guds nåd!” Det önskar jag dig och er alla. När Jesus var i Kapernaum satte han sig ner, kallade på de tolv och sade:

”Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare.” (Markusevangeliet 9:35)

Om vi satsar på ödmjukhet kommer vi få uppleva mer glädje och frid i livet. I profeten Jesaja läser vi:

”De ödmjuka ska få allt större glädje i Herren,”(Jesaja 29:19).

Detta borde vara vårt fokus: Att ödmjuka oss själva under Guds vilja och leva för att hålla hans bud – utan att försöka möta kraven och förväntningarna från andra människor.

Tag tillfället i akt

Ödmjukhet betyder inte att vi ska vara tysta och passiva. Det finns situationer när Gud vill att vi ska vara frimodiga och säga ifrån, ha en åsikt och stå för den. Vi kan säga vår mening och åsikt på ett balanserat och ödmjukt sätt, men med en auktoritet som kommer av en inre övertygelse och en visshet att vi försvarar och håller Guds ord högt i våra liv. Aposteln Paulus skriver:

”I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.” (Romarbrevet 12:3)

Gud har utrustat oss med talanger och gåvor, och köpt oss med blodet från hans dyrbara son Jesus Kristus. Ödmjukhet är att med Guds vägledning använda våra talanger och förmågor, och att ge Gud äran för det som presterats i och genom våra liv.

”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.” (1 Petrusbrevet 4:10-11)

I Romarriket sågs ödmjukhet som en svaghet, men Jesus vände upp och ned även på detta synsätt. I Psaltaren 37:11 står: ”Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid.” Det behöver vi alla.

Ödmjukhet och frimodighet

Bibeln uppmanar oss till ödmjukhet och frimodighet. Men är dessa ord varandras motsats? Nej, så är det inte. Ordet frimodig består av orden ”fri” och ”modig.” Motsatsen innebär feghet och bundenhet – inte ödmjukhet. Gud älskar oss och är för oss. Han är på vår sida, som aposteln Paulus skriver: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” (Romarbrevet 8:31) Då behöver vi aldrig vara rädda. Vi kan vara frimodiga!

Vi får komma ihåg vilka vi är Jesus Kristus. Den kristna psykologen Mattias Engström skriver:

”Den sundaste bilden av dig själv får du genom att se på dig själv med Guds ögon. I Bibeln är det tydligt att du som kristen är Guds älskade barn och ögonsten. Du är inte i första hand en tjänare, utan Jesus kallar dig syster eller bror. Även om dina egna krafter är klart begränsade kan den helige Ande verka oändligt mycket genom dig – och det vill han. Detta är det andra skälet till frimodighet: Gud kan göra vad han vill genom dig.”

Du kan också vara frimodig inför tanken att Gud har förlåtit dig och att du är renad genom Jesu blod. Du behöver inte hela tiden ängsligt titta in i dig själv och analysera allt som händer. Istället får du leva fri och glad i Guds kärlek och nåd! Jesus tog vårt straff när han dog på korset. Gud har förlåtit våra synder, och därmed gjort det möjligt för oss att frimodigt komma till honom. Genom Sonens död öppnades vägen in till det allra heligaste, och vi kan frimodigt leva i Guds närhet!

Ett liv i frihet

För att vara frimodig måste vi vara fria. Du är väl inte bunden i ägodelar? De kan snabbt försvinna ifrån oss. Vi bygger inte våra liv på sådana saker, utan vi bygger på det som håller. Du är väl inte bunden i människofruktan? Tyvärr är det väldigt vanligt. Säg den som inte kämpat med människofruktan! Många gånger kanske du har frågat dig själv: ”Vad ska folk tycka?” eller ”Om jag säger nej, vad ska folk tro?” Engström skriver:

”Att vara slav under andra människors omdömen kan också göra att du förminskar dig själv och inte lever ut de gåvor och unika egenskaper Gud gett dig, av rädsla för vad andra ska tycka.”

Onda andemakter vill att vi ska tvivla på att Gud älskar oss och vill oss väl. De vill att vi ska bindas av det som finns på jorden, och att vi ska vara rädda för människors åsikter. Men i Gud förmår vi klara allt (Filipperbrevet 4:13). Gud älskar oss och vill ge oss allt i överflöd.

Du ska inte finna dig i vad som helst, utan kämpa för det goda. Du ska inte vara människors dörrmatta. I jobbiga situationer glömmer vi lätt bort att även de människor som tycker annorlunda än vi, eller de som vill oss illa, också är skapade av Gud. Precis som du är de oändligt värdefulla, och det måste vi alltid tänka på. Guds älskade barn ska älska varandra! Filipperbrevet 2:3 uppmanar oss att prioritera andras intressen högre än våra egna. Om jag har kärlek är jag mest intresserad av att andra ska lyftas fram och ha det bra.  Och vi ska ha Guds kärlek!

Några sista ord

Jag avslutar med denna talande beskrivning av Mattias Engström. Han skriver såhär:

”Frimodighet och ödmjukhet är två praktiska konsekvenser av en sann förståelse av vem jag är, vem Gud är och vilka mina medmänniskor är. De kompletterar varandra, men ibland tar man en brist på det ena för att vara det andra. Att framhäva sig själv framför andra handlar inte om frimodighet utan brist på ödmjukhet. Att aldrig ta plats eller bidra med tankar och åsikter, att tro att man inte duger något till, handlar inte om ödmjukhet utan brist på frimodighet. Ödmjukhet handlar inte om att förminska sig själv utan om att lyfta upp andra.”

”Vårt främsta exempel i frimodighet och ödmjukhet är Jesus. Han förminskade aldrig sig själv, utan talade frimodigt om vem han var och vad Gud skulle göra genom honom. Trots att Jesus visste vem han var ödmjukade han sig ständigt, han var som en tjänare för sina lärjungar och tvättade deras fötter, och han offrade till slut sitt liv för andra. Inte av tvång, rädsla eller för att vinna egna fördelar, utan för att Guds vilja var hans vilja. Hans hjärta var fullt av kärlek till Gud och människorna. Låt oss be att få bli mera lika honom.”

• ”Frimodighet är att gärna bidra med sina åsikter och idéer. Ödmjukhet är att vara intresserad av andras åsikter och gärna ge dem rätt.

• Frimodighet är att våga ta på sig ansvarsfulla uppgifter. Ödmjukhet är att erkänna att jag är helt beroende av Gud och mina medmänniskor för att lösa uppgifterna.

• Frimodighet är att med glädje ta emot allt gott Gud ger mig. Ödmjukhet är att se andras behov och hjälpa dem.

• Ödmjukhet är att veta att jag varken förtjänat livet eller förlåtelsen. Frimodighet är att veta att Gud alltid vill ge liv och förlåtelse i överflöd.

• Frimodighet är att veta att jag genom Jesus är Guds älskade barn och ögonsten. Ödmjukhet är att veta att min medmänniska, både vän och fiende, är skapad av Gud och älskad av honom.” (tilliv.se)

Gud välsigne dig!

Vi ber.

Herre Jesus Kristus, tack för att vi får leva i din nåd och frid. Tack att den helige Andes frukt ska få visa sig ännu mer i våra liv. Hjälp mig att vara ödmjuk. Hjälp oss, som kristna i Sverige – ja, i hela världen – att visa på dig och att i ödmjukhet tänka på sanningen. Tack att du gör oss fria. Tack Jesus för att du lever och verkar idag. Amen.


Denna artikel är en del av artikelserien om Andens frukt. För att se de andra artiklarna, klicka här.

Bengt Sjöberg

Bengt Sjöberg är känd som flyktingpastorn. De senaste åren har han arbetat som juridiskt ombud och hjälpt församlingar och enskilda i hela landet, främst med konvertitärenden. Bengt driver Sjöbergs Asylrådgivning.

Relaterade artiklar

Se också
Close
Back to top button