ArtiklarNyheterVilken bibelöversättning?

Vilken bibelöversättning? – Del 2

Har du någon gång jämfört två bibelöversättningar och lagt märke till att den ena har en vers eller ett ord som den andra inte har? I denna artikel ska jag tala om textvariationer i Nya Testamentet, och hur man vet vilken text som ligger närmast originalet.

När jag var 15 år lärde jag känna en person som studerade teologi i Rumänien och som läste Bibeln på grekiska. Han var väldigt kunnig, och jag hade väldigt många frågor till honom. Han väckte ett intresse hos mig som jag fortfarande bär på.

Ett resultat av detta intresse var att jag började samla på Biblar. Än idag finns det ingenting jag gillar mer än att köpa, öppna, och läsa en ny Bibel. Jag ville ha alla översättningar på alla språk jag kunde förstå minsta lilla av – och jag hoppades att de olika översättningarna skulle ge mig en unik förståelse av Skriften.

Det var till viss del sant – men faktum är att jag i dag vet att de flesta Biblar är förvånansvärt lika varandra. Jag trodde att det fanns hundra olika sätt att översätta en text på, men det visade sig att ju seriösare översättarna var, och ju fler som hade bidragit till arbetet, desto mer överensstämde översättningarna. Skillnaderna visade sig handla mer om detaljer än om de stora dragen.  

Med det sagt, finns det fortfarande skillnader. Jag skulle bland annat kunna dela in mina Biblar i tre kategorier. Dessa kategorier tror jag visserligen inte att många bibelläsare reflekterar över – för de är inte synliga vid första ögonkastet – men de är bra att känna till. De tre kategorierna är:

  1. Biblar som är översatta från den grekiska texten kallad Textus Receptus.
  2. Biblar som är översatta från majoritetsläsningen av grekiska texter.
  3. Biblar som är översatta från ett eklektiskt val av den grekiska texten.

Du kanske inte har hört om dessa kategorier, så jag ska försöka förklara.

Reformationen och Textus Receptus

Under medeltiden användes i Katolska kyrkan, under flera hundra år, i stort sett bara en Bibel. Den heter Biblia Vulgata och är en latinsk text som först utarbetades av kyrkofadern Hieronymus (347-420 e.Kr.). Han översatte Bibeln från originalspråken hebreiska, arameiska och grekiska till latin. Eftersom den Katolska kyrkan hade sina mässor på latin, använde man denna översättning.

Sedan kom renässansen, och med den parollen ad fuentes (till källorna), med en önskan om att återvända till antikens rötter. På den kristna arenan motsvarades detta av reformationen, som handlade om att komma tillbaka till urkristendomen. Under reformationens späda begynnelse arbetade en man som hette Erasmus av Rotterdam (ca.1466-1536) med en ny översättning av Nya Testamentet från grekiska till latin – han var helt enkelt inte nöjd med Biblia Vulgata, eftersom det med tiden hade uppkommit en hel del textvarianter som inte var närvarande i de äldsta texterna. Till sin hjälp hade han ett halvt dussin grekiska manuskript, som han jämförde och satte ihop till en grekisk text, och med den som utgångspunkt gjorde han sin egen latinska översättning.

Erasmus grekiska och latinska text, kallad Novum Instrumentum, startade en våg av revideringar, som ledde till nya varianter av teologer som Stephanus (1503-1599) och Theodore Beza (1519-1605). Dessa olika utgåvor, som senare fick den gemensamma benämningen Textus Receptus (den mottagna/erkända texten), användes för att skapa reformationens Biblar, så som Luthers Bibel (tysk), King James Version (engelsk), Christian II:s nytestamente (dansk) och Gustav Vasas Bibel på svenska.

Idag används inte Textus Receptus (TR) särskilt mycket, helt enkelt därför att väldigt få anser att den texten är närmast grundtexten. Men det finns en översättning på svenska som heter Reformationsbibeln, och den använder TR. För många kristna är det en komplicerad process att byta Bibel, eftersom man har blivit van vid en översättning. Därför kan äldre Biblar, bland annat sådana med TR som utgångspunkt, fortfarande användas i vissa kretsar.

De som fortfarande argumenterar för att TR är den rätta grekiska texten säger ofta att Gud direkt eller indirekt ledde Erasmus och de andra forskarna att välja de rätta manuskripten och att göra de rätta textkristiska valen, så att reformationen skulle få det sanna och oförfalskade bibelordet. Det låter vid första anblick väldigt gudfruktigt, men det är inte så textkritisk forskning fungerar eftersom alla sidor teoretiskt sett skulle kunna hävda Guds inspiration för sin metod, och så hamnar man i ett låst läge.

Hur kan du veta om din Bibel bygger på TR? Det lättaste är nog att slå upp 1 Johannesbrevet 5:8 (kallad Comma Johanneum). De flesta biblar säger något i likhet med ”Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet – och dessa tre är samstämmiga”. En Bibel baserad på TR säger däremot: ”Det är tre som vittnar i himmelen: Fadern, Ordet och Den helige Ande, och dessa tre är ett. Och det är tre som vittnar på jorden: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga” (skillnaden i texten är kursiverad.) Denna treenighets-text finns inte i något existerande grekiskt manuskript före 1400-talet, så med stor sannolikhet är det ett senare tillägg.

Majoritetstexten

Samtidigt som man i den Katolska kyrkan använde Biblia Vulgata, använde man i den östliga kyrkan – det vill säga i det bysantinska riket – den grekiska texten. Den texttradition som uppstod där kallas för ”majoritetstexten” eller ”Den bysantinska texten” (Byz). Under det ottomanska rikets utbredande flydde många kristna från östra Romarriket, och de tog med sig sina bibelmanuskript till väst. Det var alltså några av dessa som Erasmus av Rotterdam använde.

Idag finns många hundra – för att inte säga tusentals – handskrifter från denna del av världen. Dessa kan man jämföra med varandra, och få en slags bild av vad majoriteten av texterna är eniga om. Denna sammanställning kallas för ”majoritetstexten”.

Byz ligger till grund för många översättningar på 1800- och 1900-talet. Den har många likheter med TR, eftersom de kommer från samma tradition. De största olikheterna hittar man i Johannes Uppenbarelse. Erasmus hade bara ett enda manuskript att utgå ifrån, och det saknade dessutom sista sidan, så han var tvungen att ”tillbaka-översätta” den biten från latin till grekiska. Det gjorde att det finns väldigt många variationer i Uppenbarelseboken.

De som föredrar Byz argumenterar för att den östliga texttraditionen har bevarat Nya Testamentets text på bästa sätt, med noggranna avskrivningar i varje led. Ibland är argumentet att den text som förekommer flest antal gånger med största sannolikhet också är mer lik originalet.

Hur vet du om din Bibel bygger på Byz? Ett sätt är att gå till Apostlagärningarna 8:37. Den versen, som handlar om Filippus samtal med den etiopiske hovmannen, finns i Biblar som baseras på Byz, men återfinns inte i de tidigaste manuskripten. Varianten uppstod antagligen så tidigt som på 100-talet, även om de flesta textforskare är eniga i att versen inte är grundtext, utan antagligen är ett notat i ett manuskript som senare blev integrerat i texten.

Den eklektiska texten

Det finns en tredje metod för att ta reda på vilken text som är närmast originalet. Den går ut på att använda flera kriterier, det vill säga att ställa flera frågor än bara ”vad står i flest manuskript?”.

Om man har två textvarianter, till exempel en handskrift som säger ”Jesus är Herre” och en annan som säger ”Jesus Kristus är Herre” (en vanlig variation), kan man ställa olika frågor för att komma fram till vad som antagligen är originalet:

  • Vilken handskrift är äldst?
  • Finns det något som indikerar att det är lätt att hoppa över eller lägga till ordet?
  • Vad passar med författarens övriga sätt att skriva på?
  • Kan den person som kopierade texten haft teologiska eller andra anledningar till att förändra texten?

Ett sådant arbete ligger bakom den största och mest använda grekiska texten av alla: Novum Testamentum Greace (känd som Nestlé-Aland, nu i sin 28:e utgåva) – eller United Bible Society’s Greek New Testament (nu i sin femte utgåva). Det är två Nya Testamenten med samma text, men med inriktning på olika läsare. Härefter kallar jag denna text för NA.

NA föredrar ofta att utgå från de äldsta handskrifterna snarare än de texter det finns flest av. Det betyder att papyrus och pergament från det tredje och fjärde århundradet, som de kända Biblarna Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus, spelar en stor roll.

Därför finns det en del skillnader mellan en Bibel som bygger på Byz eller TR och en Bibel som bygger på NA. Men som regel handlar skillnaderna om små och obetydliga ting, som då Jesus kallas för ”Jesus”, ”Herren Jesus” eller ”Herren Jesus Kristus”. Generellt kan man säga att Byz och TR har mer text än NA. Detta beror på, menar man, att de som kopierade texten hade en tendens att lägga till, hellre än att ta bort något.

Själv föredrar jag att använda biblar som bygger på NA, helt enkelt för att det är där den moderna textforskningen ligger. De flesta moderna biblarna, såsom Bibel 2000, Svenska Folkbibeln 2015 och New American Standard Bible bygger på NA. Samtidigt pågår ett spännande arbete med en metod som heter CBGM (Coherency Based Genealogical Method), och den har visat att Byz ibland representerar den bästa texten.[1]

Så vad innebär detta?

En del blir kanske bekymrade över dessa tre olika sätt att översätta Bibeln. Man kanske frågar sig om det verkligen är Guds ord man håller i sin hand? Eller är läran i fara? Kan man inte tro på att Gud har inspirerat den Bibel vi har idag?

Därför vill jag säga några uppmuntrande ord: Skillnaden mellan TR och NA er inte väldigt stor. I största delen av texten är det lite eller inget tvivel om vad som är originaltext. Dessutom: I de fall där det finns tvivel, är det ingenting som omkullkastar någon teologisk tanke i Bibeln. Jesu inkarnation, gudom och uppståndelse finns i alla Biblar. [2]

Man kan faktiskt säga att det motsatta är verkligheten: Om två grupper av lingvister och experter på grekiska och antikens texter hade satt sig ned med det källmaterial som finns idag, talar sannolikheten för att de hade konstruerat två texter som var väldigt lika varandra. Vi har helt enkelt tillräckligt med handskrifter och kunskap om hur de ska hanteras för att med allra största sannolikhet kunna veta vad apostlarna skrev. Och det ska vi vara tacksamma för.

Vad använder du för Bibel? Vilken av de tre metoderna tycker du är den rätta? Kommentera gärna nedan.

Missa inte de andra artiklarna i serien Vilken bibelöversättning? Läs dem genom att klicka här.


[1] A New Approach to Textual Criticism: An Introduction to the Coherence-Based Genealogical Method av T. Wasserman och P. J. Gurry)

[2] Dock förekommer det förvrängningar till följd av att vissa översättare tolkat texten utifrån sin egen världsbild. Du kan läsa mer om detta i kommande artikel.

Paulus Eliasson

Paulus har hand om Bibelfrågan på Jesaja53. Flera av hans predikningar och artiklar finns publicerade här. Paulus har undervisat ur Bibeln i över 20 år. Han arbetar i en församling i Norge och missionerar i Rumänien. Besök gärna Paulus blogg Vandrerhjemmet.

Relaterade artiklar

En kommentar

  1. Tack för en bra artikel. För mig som är döv är det tyvärr svårt att säga något om vilken översättning jag gillar. Det finns så många biblar och översättningar till olika språk. Men det fattas svenskt teckenspråk. Det jag undrar över är varför lägger man inte tid på de språk som inte ännu finns översatta?

    Det kommer så många nya utgåvor i samma språk. Tänk om man också kan använda pengarna till att översätta biblar till de språk som inte har översättning ännu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to top button