Julen: Hednisk, kristen eller något annat?

Eftersom det snart är jul tänkte jag skriva lite om julens ursprung och samtidigt undersöka hur vattentäta «julen är hednisk»- argumenten är.

Text: Paulus Eliasson. Foto: Melody Sundberg


Jag hade en harmonisk uppväxt med en väldigt trevlig julhögtid varje år. Pappa dekorerade julgranen dan före dopparedan, och gåvorna dök magiskt upp under natten. När pappa var ute för att köpa tidningen dök en jultomte med finlandssvensk dialekt upp, och doften av nejlika i apelsin ger mig fortfarande flashback deluxe.

Då jag var liten och bodde i Rinkeby, fick vi en av mellandagarna besök av en ung evangelist. Han var en trevlig och väldigt energisk person som verkligen brann för Jesus. Han började – halvt på skoj och halvt på allvar – att hota med att slänga ut vår julgran. Vi barn lyssnade skräckslaget medan han förklarade att julen inte var en kristen högtid, utan en hednisk företeelse, och att Bibeln sade att man inte ska ha julgranar, jultomtar, julklappar och julmat. Dessutom, berättade han, blev inte Jesus född på julafton. Allt var bara bluff och hedendom.

Vi trodde inte våra öron. Än mindre trodde vi våra ögon då denna man helt sonika gick bort till granen och slog av ljusen. Mamma säger att vi barn inte har gråtit så mycket under hela vår uppväxt… Sa jag att jag hade en harmonisk uppväxt? Nåväl, här har vi uppenbarligen ett trauma.

Den gången var det jag fick höra nytt och lätt chockerande. Men nu för tiden verkar det vara en av de mest säkra jultraditionerna som finns att någon påpekar att julen är hednisk och något som «rättrogna» kristna inte firar. Dessutom kommer det varje jul artiklar och intervjuer med historieprofessorer som skall chockera oss med att julen inte är kristen. Men vi ska se om påståendena är vattentäta.

Har julen hedniskt ursprung?

Låt mig först angripa ett resonemang som är fullständigt fel:

  1. I hedniska religioner gjorde man X.
  2. Kristna gör något som liknar X.
  3. Därför är dessa kristna hedniska.

Problemet med detta resonemang är att om en hednisk religion gör något som vi kristna gör, så måste vi sluta med det med en gång. Exempel: Om vi kan visa att det finns en gammal hednisk religion som brukar doppa sina utövare i vatten, måste vi sluta att döpa. Det är inte en logik som håller.

Finns det då bevis för att julen är en hednisk högtid? Den bästa kandidaten i hednisk sedvänja är tillbedjande av guden Sol Invictus (Den obesegrade solen) den 25 december. Sol Invictus-kulten förordnades av kejsar Aurelian år 274 e.Kr., och pågick fram tills hedendomen förbjöds av Theodosius I på 300-talet. Tanken är att då kristna fick makten i Romarriket på 300-talet, tog man över Sol Invictus-firandet, och «kristnade» det genom att säga att Jesus är solen, och att det är han som blev född den 25 december.

För att se om detta argument är vattentätt, måste vi veta när kristna tror att Jesus blev född – och när de trodde det.

Kyrkofadern Hippolytos av Rom (ca. 170-235 e.Kr.) argumenterade för att då det är mest troligt att Jesus dog samma datum som hans mor Maria blev befruktad (varför man måste anta det, vet jag inte), så måste Jesus vara född nio månader efter påsken. Påsken var runt 25 mars, och därför placerade han Jesu födsel till den 25 december. Man kan naturligtvis, och på goda grunder, argumentera emot Hippolytos logik, men eftersom Hippolytos levde före Sol Invictus-kulten infördes, menar många att det är mer troligt att hedningarna har tagit sitt datum från de kristna, än omvänt.

Men hur är det med det Nordiska midvinterblotet och annat midvinterfirande? Det finns helt enkelt inga bevis för att dessa har påverkat valet av firande av Jesu födsel, eftersom den kristna sedvänjan blev till långt innan vikingar eller andra påverkade de kristna. Andra kandidater som ursprung för firande den 25 december är festivalerna Saturnalia och Brumalia – men här stämmer inte datumen överens. Saturnalia, firandet av guden Saturnus, firades 17-23 december. Brumalia, som också var en midvinterfestival, firades från den 24 november till 17 december. Ingen av dessa pågick den 25 december.

Firade de första kristna Jesu födelse den 25 december?

Troligen inte. Hippolytos argument för att datera Jesu födsel är inte logiskt, och det finns inga indikationer på att man firat Jesu födsel före 200-talet. Men det betyder inte att kristna hämtat sitt datum från hedningar. 

Är det fel att fira jul?

Man kan argumentera för att kristna inte ska fira jul eftersom bibeln inte säger att man ska göra det. Snarare verkar det som att bibeln varnar för att fira på det sätt man själv vill.

Hur är det då med högtider och speciella dagar i Bibeln? Det är tydligt att Israel varnas för att förändra de högtider som blivit dem givna av Gud. Men hur förstods detta bud under den första församlingens tid? Fortsatte man fira shavuot, sabbat och de andra judiska högtiderna? Svaret är att några gjorde det, medan andra inte gjorde det. Det var inte definierande för den kristna tron om man höll högtider eller inte. Aposteln Paulus säger:

”Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.” (Romarbrevet 14:5-6)

Det existerade alltså ett visst liberalt förhållningssätt till firandet av högtider. Det som var viktigt var inte om man firade eller inte – utan att man gjorde det till Guds ära. Att bevara eller inte bevara en högtid gör oss inte mer kristna eller heliga. Frågan är snarare varför vi gör en viss sak.

Och då är vi framme vid sakens mittpunkt. För det är helt klart så att det finns en massa symboler och företeelser i julen som inte har kristet ursprung. Några exempel: Namnet «jul» har antagligen sina rötter i vikingarnas midvinterblot. Jultomten är en mix av gårdstomtar, sankt Nikolaus och Coca-Cola-reklam. Misteln är en gran med magiska krafter inom keltisk druidism.

Sedan kan vi prata om hur en kristen ska förhålla sig till det kommersiella hysteriet kring julen, och vad vi ska göra med frosseriet. Det värsta jag vet är att gå i ett av de många «Mammons tempel» där det forsar ut sånger om gossebarnet som blev fött i ett stall för att vara världens hopp – men målet är att få mig att spendera mer pengar än i fjol. Det är hädelse, det är jag den första till att påstå.

Men ingenting av detta diskvalificerar från att skapa en högtid där man minns Jesu födelse. Minns att också påsken är genomsyrad av hedniska symboler och traditioner – men det hindrar oss inte att minnas Jesu död och uppståndelse.

Vad ska man göra med julen?

Jag är en förespråkare för eftertänksamhet. Det finns ingen anledning att flytta alla traditioner som är förbundna med julen in i sitt hem. Under medeltiden, såväl som senare, var julen en tid förknippad med så mycket fylla och galenskap att många kristna puritaner förbjöd julfirande.

Men kan man göra något bra av julen? Jag tror det. Med utgångspunkt i den kristna livsstilen, som sätter fokus på kärlek till nästan, omsorg och givmildhet – finns det många sätt att fira jul på ett lämpligt sätt. Jag menar till och med att man kan ta en av många traditioner som faktiskt finns och fylla dem med mening. Julmaten behöver inte vara frosseri – det kan vara gemenskap. Julklappar behöver inte vara baserade på girighet och begär – det kan vara uttryck för givmildhet.

Och om nu Sol Invictus-kulten i ca. 100 år firade solen den 25 december, behöver inte vi göra det. Kristna har firat Jesu födelse i ca. 1800 år, så vi kan med rätta säga att julen i grunden är en kristen högtid – med Jesus i centrum.

Please follow and like us: