Gud befaller Hosea att gifta sig med en kvinna som han vet kommer att vara otrogen. När Gomer så sviker Hosea, står han kvar. Vad är anledningen – och finns det en koppling till Guds kärlek för oss?
Denna artikel är en transkription av ett radioavsnitt av Berno Vidén på Maranata Podcast.
Profeten Hosea i Gamla testamentet fick ett väldigt speciellt uppdrag. Han skulle ingå äktenskap med en kvinna, Gomer, som var känd för sin otrohet. Det var en skandal. I det gamla Israels kultur var troheten inom äktenskapet väldigt viktig. Det var inte bara en känslomässig fråga, utan det handlade om identitet, värdighet, och tillhörighet. Genom sin otrohet och sitt liv i utsvävning splittrade Gomer inte bara det egna hemmet, utan hon blev stämplad, utpekad och förkastad som en sköka. Hon verkar inte heller ha haft någon önskan om att lämna livet i otrohet.
Gud vet om detta. Ändå säger han till Hosea att gifta sig med henne. Och det är väldigt smärtsamt att läsa om, för Gomer sviker Hosea, inte bara en gång, utan om och om igen. Hon är ständigt på jakt efter andra kärlekar och andra tryggheter. Hon söker andra falska löften och hela hennes liv är ett bedrägeri.
Men genom detta får Hosea förmedla ett budskap. För vad händer när Gomer lämnar honom? Hur reagerar han när hon söker sina relationer, kontakter och intressen, allt det som fångar hennes sinne, hjärta och liv? Vad gör Hosea under tiden hon lever i avfällighet?
Han stannar kvar.
Han står där.
Här finns en tystnad som inte skrivs ut i texten, men som känns.
Tänk dig alla nätter i ensamhet, alla frågor som saknar svar: Vad saknar jag? Varför räcker jag inte till? Vad fattas hos mig som Gomer behöver och längtar efter? Det är just det här som krossar så många människor än idag. Inte bara att någon sviker dig, utan den här känslan av att du inte är nog värd för att de ska stanna.
Gomer representerar ett mänskligt mönster. Hon representerar människohjärtat som ständigt vandrar bort, själen som söker på andra platser efter det som bara Gud kan fylla. Det är det liv som människan lever. Inte nödvändigtvis i otrohet, men på andra sätt. Man söker i relationer efter sådant som aldrig läker. Man söker i pengar och materialism efter den trygghet som man inte har. Man söker bekräftelse i en identitet, eller andra distraktioner, för att slippa tänka på det som gör ont. Och i den här processen går man vilse och förlorar sig själv.
Gud står kvar
I Hoseas bok sjunker Gomer till slut så lågt att hon måste köpas fri. Vid det här laget har hon förlorat allt, hon har förlorat sitt värde inför andra människor. Hon har också förlorat sin frihet. Och här finns en av Bibelns mest gripande bilder.
Vad gör Hosea när han ser Gomer stå där med sin förlorade värdighet, sin förlorade frihet? Det står att han betalar för henne, och det pris han betalar motsvarar vad det kostar att köpa fri en kvinnlig slav. Han gör det inte för att hon förtjänar det. Inte för att hon på något sätt har förändrats. Inte heller för att hon på något sätt bevisat att hon är värdig hans kärlek. Men Hosea har bestämt sig för att älska henne.
Det är här som berättelsen upphör att bara handla om Hosea. För det här är en berättelse som sträcker sig så mycket längre. Människan låter sig föras bort, låter sig ledas i väg på alla olyckliga vägar som bara leder till fördärv, fördömelse och olycka – vägar som aldrig kan ge innerlig mättnad åt människan.
Men Gud står kvar. Han är fast beslutsam. Det är en gudomlig kärlek som talar till en förlorad mänsklighet. Det är en utgivande kärlek som bevisar att Gud är den enda som kan hjälpa människan i den situation hon befinner sig i. För Bibeln säger att hela världen, alla människor, är i den Ondes våld.
Tänk om vi hade stannat här. Tänk om vi hade stannat vid att det inte finns någon lösning, inte någon framtid. Tänk om det inte funnits någon utväg ur människans slaveri under synden. Tänk om vi hade stannat vid att hela världen är i den Ondes våld! Hur skulle vi då komma ut ur denna hopplöshet?
Men så säger Jesus: ”men var frimodiga: jag har övervunnit världen.” (Joh 16:33)
Hur har Jesus övervunnit världen? Johannes har svaret:
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
Det vi läser om Hosea är en skuggbild av det Jesus Kristus senare skulle göra. Jesus betalade ett pris för den som inte kan rädda sig själv. Han upprättar den som har övergett honom, den som har vänt honom ryggen, den som varit delaktig och haft skuld i Jesu död. För kom ihåg en sak: Det var våra synder han bar på Golgata. Det var vår skuld han tog på sig. Han betalade det högsta pris någon överhuvudtaget kan betala. Oskyldig och utan synd gick han denna väg och bar i sig själv vår smärta, synd och ondska. Allt bar han upp på Golgata. Genom att tro på detta, genom att se på Jesus och säga ja till honom, betalar han med det enda som kan befria oss från synden – sitt dyrbara blod.
Det är inte för sent
Det här är personligt – mycket personligt. Du kanske inte tycker att du har gått så långt bort rent fysiskt. Men du vet vad det är att misslyckas. Du vet vad det är att ge löften, och att ändå göra samma misstag igen.
Församlingen i Efesos hade ytligt sett allting gott. De hade en bra lära och goda gärningar. Men det viktigaste hade gått förlorat: Den innerliga kärleken till Jesus. Och samma sak kan hända med oss.
Från Jesus sida finns kärleken kvar. Han står där. Han förändras inte. Han älskar dig, han älskar dig mer än någonting annat. Du är en dyrköpt människa. Men så står vi där och har förlorat vår första kärlek, för det är så mycket annat som tar det utrymmet. Man säger ”den här gången ska jag verkligen förändras”. Men så faller man igen.
Jag kan se på mig själv och fråga ”igen?” Det gör ont, för vi förstår. Det här handlar inte om okunskap, utan det finns en kamp för varje människa. Det är en kamp om vår själ, om våra hjärtan. Här fastnar väldigt många i skuld och skam, känslan av att misslyckas. Man tänker att man inte längre kan komma tillbaka, för man har kommit för långt bort. Man tänker att man inte längre är lika mycket värd.
Tänk då på berättelsen om Hosea och Gomer. Den berättelsen krossar det här tankesättet fullständigt. Det är inte så att Gud älskar dig först när du har ordnat upp ditt liv. Nej, han kommer till dig och älskar dig när du ligger där på botten, när du har gått bort. När du har fallit så djupt att du knappt står ut med dig själv.
Här kommer det som nästan aldrig sägs, men som jag tror är något av det viktigaste: Kärleken som vi möter från Hosea till Gomer. Men det måste ses i det stora perspektivet. Det handlar om ditt liv och din relation till Jesus – det handlar om din frid. Det handlar om den förvandlande kärlek som Jesus ger dig. Den är inte där för att du ska förbli densamme. Den är till för att du ska komma tillbaka till din Skapare, till din Gud, till din herde, till den som har gett allt för att du ska få frid med ett sant och värdigt liv.
Hosea köpte inte Gomer för att lämna henne där hon var eller för att behandla henne som en träl. Han förde henne hem igen och upprättade henne. Han gav henne en ny början, och det är precis vad herren Jesus gör när vi kommer till honom. Jesus älskar dig inte för att på något sätt rättfärdiga dina misslyckanden, utan han älskar dig för att resa dig upp. Han kommer inte för att säga ”förbli som du är”. I stället säger han ”vandra med mig.”
Är du trött på att misslyckas? Är du frustrerad över dig själv? Har du gjort något som du lovade att aldrig göra igen och innerst inne känner du att du inte orkar mer?
Ta i så fall den här berättelsen till dig, för den lär oss något. Gud har inte lämnat dig, han är fortfarande där – men inte med avvisande eller förakt. Han är där med en uppsökande kärlek. Det är en kärlek som betalar priset, en kärlek som inte ger upp. Men det är en kärlek som kallar dig till förändring.
Jesus säger: ”Kom till mig!”
Om Gud fortfarande älskar dig så mycket, kommer du att fortsätta fly ifrån honom? Eller kommer du att låta den kärleken förvandla dig? I slutändan handlar det inte bara om att Gud älskar dig. Det handlar också om att den kärlek som han visar dig kan göra dig till en helt ny människa. Allt är av nåd. Så här skriver Paulus till församlingen i Efesos:
”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.
Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta! Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.” (Efesierbrevet 2:1-10, SFB15).
Vi läser några verser längre fram i samma kapitel:
”Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.” (Efesierbrevet 2:14-18)
Det fanns hopp, upprättelse och läkedom för Gomer. Det fanns en total förvandling som möjliggjordes genom profetens agerande. Han tog till sig en sköka, en kvinna som förkastades av mänskligheten. Men se på himmelens perspektiv!
Gud kommer hit till denna värld. Jesus öppnar vägen och kommer till oss. Vi är inte bättre än Gomer på något sätt. Vi förkastar honom. Han kom till sitt eget, skriver Johannes, men hans egna tog inte emot honom. Han förkastades, men han förändrades inte. Han står fortfarande där, och han säger: ”Kom till mig.” Han ger frid och förvandlar. Vilket budskap! Det här är revolution på högsta nivå. Detta är något som totalt kan förvandla en människa!
Tänk på denna värld som vi lever i, som är så full av ondska, hat och orättfärdighet. Tänk på alla flyktingar och de som lider under krigets fasor. Hela världen är i den Ondes våld. Men mitt i allt detta har vi övertaget, för vi har ett budskap från herren Jesus Kristus, han som har övervunnit världen.
Inte med vapen.
Inte med atombomber.
Inte heller med någon värdslig makt – men genom att ge sitt liv. Han gick i döden, men döden kunde inte behålla honom. Han är segerfursten på Golgata!
Ta till dig den här hälsningen idag. Det finns hopp! Det finns en framtid. Det finns en väg för dig att gå om du låter Jesus ta hand om ditt liv. Sök Herren Jesus av hela ditt hjärta, och du kommer att se att han aldrig är långt borta. Gud välsigne dig!
