2017 genomled jag en av de svåraste depressionerna i mitt liv. Jag bad om och om igen om att bli befriad, men inget hände.
Så en natt på sensommaren, strax efter att jag gått och lagt mig, fick jag en mycket stark och märklig känsla: Jesus står vid dörren.
Jag har aldrig upplevt något liknande varken före eller efter detta tillfälle. Mycket starkt kom det till mig: ”Detta är helig mark, du måste klä på dig.” Jag gick upp och ryckte åt mig en av mina morgonrockar och tog på mig den, men fick ett nytt budskap till mig: ”Ta den andra morgonrocken, som är längre. Detta är helig mark”.
Jag kände att Han stod precis framför sovrumsdörren, jag kunde känna exakt var. Jag kunde inte göra annat än att knäböja inför Honom, Herren Jesus, som kommit till just mig. Jag kände en sådan kraft och auktoritet att jag inte kunde göra annat än vända ansiktet mot marken och tillbe Honom. Jag kände en enorm frid och glädje över att Han var där.
Inom tre veckor blev jag helt helad från depressionen. När jag nu skriver detta tre år senare, har den ännu inte kommit tillbaka. Jag som nästan hela mitt liv drabbats av depression nästan årligen! Tack käre Jesus!
Kanske är du i en svår period i livet just nu. I så fall kan jag bara säga att det finns befrielse. Jag kan inte svara på varför jag innan denna händelse hamnade i återkommande depressioner, eller varför en del människor inte blivit helade (trots bön). Men jag har också lärt mig mycket av tidigare depressioner och många gånger kunnat visa stöd och förståelse för andra.
Jesus är med dig och älskar dig, han är med dig i din svåraste situation, jag lovar. Vänd dig till honom och du kommer känna det. När jag mått dåligt har jag många gånger fått stöd från Psalm 139, som berättar hur mycket Gud älskar oss även när det känns som svårast:
”För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
Säger jag:
”Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig”,
så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
Du har skapat mina njurar,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl.
Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
Hur ofattbara är inte dina tankar
för mig, Gud,
hur väldig är inte
deras mångfald!
Räknar jag dem
är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag kvar hos dig.” (Psaltaren 139:1-18).
