Vad innebär det att tänka på det som är där ovan och inte på det som är på jorden? Vad betyder det att vi är uppståndna med Kristus? Kan man verkligen leva som alla andra om man är kristen? Det är tre frågor som behandlas i denna artikel.
Transkription ur serien ”Ska vi läsa Kolosserbrevet?” av Paulus Eliasson / Radio Maranata.
I Kolosserbrevets tredje kapitel talar Paulus om hur man ska leva som en Jesu lärjunge – han går från teori till praktik. I det första kapitlet presenterade han Kristus som skapare, Herre och huvud för församlingen. I andra kapitlet gick han emot villolärarna, som försökte placera något vid sidan om Kristus. Och nu omsätter han den här förkunnelsen i praktiken. Vad betyder det att Jesus är Herre över allt? Vad betyder det att vara helt och fullt överlåten till honom?
Uppståndna med Kristus
De första tre verserna säger så här:
”Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud.” (Kolosserbrevet 3:1–3)
Underförstått har vi uppstått med Kristus. Vi sjunger om det. Vi proklamerar det. Vi tror på det. Vi är uppståndna med Kristus! Och det är fint, men om det är sant – så måste det få konsekvenser. Vi kan inte förväntas att leva som alla andra människor, om det är sant att vi har fått ett nytt liv tillsammans med Guds Messias.
Så, vad är konsekvenserna? Jo, att vi har fått ett nytt begär. Han säger att om vi är uppståndna med Kristus, då ska vi söka det som är där ovan – och tänka på det som är där ovan, i himmelen. Och han menar inte bara att vi ska meditera över gator av guld, evigt liv, att få möta våra nära och kära, också vidare. Han menar att vi ska tänka på honom som är där ovan – Jesus Kristus.
Vad är det du tänker på, och söker efter? Det kan vara olika anledningar till att vi tänker på saker – det kan till exempel vara för att vi är rädda för dem. En del är rädda för krig, och tänker därmed mycket på krig. Vi har ångest och bekymmer. Men om vi tänker på – och söker efter – någonting, då är det den andra änden av skalan: Det är saker vi begär, nånting vi vill ha – eller vill ha mer av.
Vad tänker du på? Vad söker du efter? Är det pengar, makt, säkerhet, familj, en perfekt kropp, respekt – eller nånting annat? Om vi har fått liv i Jesus, så borde vårt begär vara präglat av det. Paulus säger att vår tanke borde vara riktad mot det som är ovan, och inte det jordiska – därför att vi har dött, och våra liv är dolda med Kristus i Gud.
Att begära Kristus
Det här påminner mycket om det Paulus talar om i Filipperbrevet, där han säger att hans största önskan är att bli funnen i Kristus:
”Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.” (Filipperbrevet 3:8–9)
Tanken är att när vi har fått ta del av Kristus, så får vi en ny längtan och ett nytt begär. Innan var det präglat av det jordiska, och allt som hör världen till. Nu är Jesus vårt hjärtas längtan. Kristen-livet handlar alltså inte i grunden om att utöva självkontroll och försöka hålla sig borta från det man begär – utan om att bryta med de begären, för att man är fångad av Kristi skönhet. Det är den enda segern över synden.
Om vi försöker behärska oss och hålla oss borta från synden – men synden samtidigt är det vi begär mest, och tänker på – då kommer vi bryta ihop och falla förr eller senare. Men i mötet med Kristus bryter vi med våra jordiska begär.
Bli en syndens bödel!
I Psaltaren 73 säger Asaf:
”Vem har jag i himlen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden. När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.” (Psaltaren 73:25–26)
En sak som hjälper oss att lägga av oss synden, är tanken på vår framtid. Så här säger Paulus i Kolosserbrevet:
”När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.” (Kolosserbrevet 3:4)
Det här är framtiden för dem som håller sig till Jesus. Vår historia är att vi är döda och uppståndna med Kristus. Vår framtid är att vi ska träda fram i härlighet med honom.
Nu använder Paulus två metaforer för att beskriva hur vi ska bryta med synden, och glädja oss i Kristus. Han talar dels om att döda de jordiska begären – eftersom vi lever för Kristus. Det är en dramatisk bild. Han använder också en annan, lite mindre dramatisk bild. Låt oss se på den:
”Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan.” (Kolosserbrevet 3:5)
Det som är översatt med “jordiska begär” här, heter faktiskt på grekiska “jordiska lemmar”. Det vill säga våra kroppsdelar som tillhör jorden. Det som attraherar vårt kött. Och han talar om sexuell omoral, på grekiska πορνεία, som vi känner till i ord som “pornografi”, alltså grafisk framställning av πορνεία. πορνεία handlar om den typen av sexuell omoral som är prostitution, något som vi har haft en explosion av i vår tid, med intågandet av internet i våra liv – på datorer och i våra telefoner – där pornografi är extremt lättillgängligt. Att det finns lagar som förbjuder barn att köpa alkohol och tobak, men inte att se på pornografiskt innehåll, är väl ett vittnesbörd om hur maktlösa vi är inför våra egna begär.
Det här är inte synder som man ska leka med. Paulus säger inte “kämpa emot dem” eller “begränsa dem” eller “stäng dem ute”. Han säger “döda”. John Owens yttrade de berömda orden: “Be killing sin, or sin will be killing you”. Döda synden, annars kommer synden döda dig. Det är allvarligt. Och det är sant.
Och det här är inte ett externt problem. Varför varnar Paulus kolosserna för sexuell omoral, orenhet, lustar, ont begär och girighet? Jo, för att han visste att detta var problem de bar på. Det kanske till och med var sånt som villolärarna i Kolosse förespråkade. Det kan låta ologiskt – de som förespråkade asketism och änglatillbedjan, skulle väl inte propagera för sexuell omoral? Men det är fascinerande att se hur ofta villoläror mynnar ut i just försvar för sexuell omoral. När man har öppnat dörren för att basera sin lära på sina egna begär, så hålls den ofta öppen också för sexuell omoral.
Vi är kallade att vara syndens bödlar. Begärets avrättare – avrättare av orenhet, lusta, ont begär och girighet. Låt oss se lite på girigheten. På grekiska heter det πλεονεξία, som kommer från orden echein, som betyder “att ha”, och pleon, som betyder “mer”. Dr. Max Anders säger i sin bibelkommentar att girighet är vårt inre, syndfulla begär efter att tillfredsställa oss. Vi vill ha mer mer, mer och mer.
Tröst för den osäkre – varning för den självsäkre
Nu är saken den – att om jag ska tänka som en pastor, så finns det två saker som är viktiga i det här sammanhanget. Du som läser hör antagligen till en av två kategorier människor – och jag måste tala till er båda. En del är självsäkra, och en del är osäkra. De självsäkra försvarar sin synd, och säger att “Jesus dömer inte mig, jag kan göra som jag vill”. De människorna behöver en varning, och en god gammaldags biblisk åthutning. Nej, du kan inte leva som du vill. Du är död och uppstånden med Kristus – så lev som Kristus!
Å andra sidan så finns det de som är osäkra. Som läser det här och tänker “Men jag har ju jordiska begär. Jag är girig ibland. Jag har inte vunnit fullständig seger över synden. Betyder det att jag inte är frälst?” Och om det är din tanke, så behöver du inte en åthutning, utan tröst. Att döda syndens begär är för det första inte en engångshändelse. Det är inte ett dödligt hugg, och så är problemet ute av världen. Det är mer som de där spelen på tivoli, där man ska använda en hammare för att slå ner mullvadar som dyker upp ur sina hål. Det är en daglig kamp. Det är en process. Det är ett val som vi tar varje morgon: ”Idag ska jag döda min synd.”
För det andra så talar Paulus om ganska omfattande synder. Sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär och girighet. Det handlar inte först och främst om att du ser grannen köra förbi i en Tesla, och så tänker du att du gärna skulle haft en liknande. Det är begär – det är sant – och det ska vi kämpa emot. Men Paulus problem är ett obehindrat jordiskt begär som hotar att förstöra församlingen.
Du är inte kallad att vara dig själv
Vi läser vidare:
”Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, när ni levde i dessa synder.” (Kolosserbrevet 3:6–7)
“Olydnadens barn” är ett semitiskt uttryck för de som inte känner Gud, och inte vandrar på hans vägar. Och även om Paulus ger uttryck för att han delar in världen i två delar – de som är lydnadens barn och de som är olydnadens barn – så säger han också att vi alla var olydnadens barn. Det finns ingen anledning för oss att vara högmodiga och självsäkra, bara för att vi har blivit befriade från det livet av Kristus.
Men lägg också till det opopulära ordet “vrede” här. Det finns en Guds vrede – och den vreden drabbar olydnadens barn. Det är sånt som folk som regel inte vill höra eller lyssna på, men det är sanningen. Det är därför vi tar vår tillflykt i Kristus, och samtidigt flyr bort från det destruktiva och människofientliga livet som vi har levt. Nästa vers säger:
”Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar.” (Kolosserbrevet 3:8–9)
Detta liknar vers fem, men här används en annan metafor. Nu säger Paulus att vi ska “lägga bort” allt detta. Och även om det är mycket man kan lägga bort, så handlar det här om att klä av sig. Vadå? Jo, vreden, ilskan, förtalet och fräckheten. Det handlar om vårt temperament, och sättet vi uttrycker oss på.
I vår tid är det populärt att säga att man måste vara sann mot sig själv. ”Var dig själv” upprepas nästan som ett mantra. Vi uppmanas att inte låta någon sätta begränsningar på oss. Men Bibeln säger att vår gamla människa ska läggas bort – därför att den präglade oss i hat och motvilja.
Jag lyssnar ibland på en podcast som heter Big five, där kända norrmän kommer och svarar på frågor om sin personlighet, och så analyserar de svaren och beskriver om personen är introvert eller extrovert, neurotisk eller icke-neurotisk, altruistisk eller egoistisk och så vidare. Och så säger programledarna “Vi graderar inte, vi analyserar”. De vill inte uttala sig om det är bättre eller sämre att vara altruistisk eller egoistisk.
Det är upp till dig. You do you. Så länge du inte är falsk, så är allt bra.
Det är bra att inte vara falsk. Men om ditt sanna jag är fyllt av vrede, ondska och fräckhet – då behöver du förvandlas. Du är inte kallad att vara dig själv, därför att du själv är fylld av synd. Du är kallad att vara lik Kristus. Lägg bort lögnen, som du tar av dig gamla kläder när du får nya.
Härom dagen fick jag nya arbetsskor, för de jag hade var alldeles för kalla att jobba i utomhus i 16 minusgrader. Jag hittade ett perfekt par, och frågade personalen i affären om jag kunde sätta på mig dem med en gång, och lämna det gamla paret där, så att de kunde slänga dem.
Och jag tror att det är just det Gud vill att vi ska göra. Ta din börda med till Gud, och lägg den där. Ta den gamla människan till Gud, och lägg honom eller henne där.
Väljer du sanningen eller lögnen?
Paulus säger “ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar”.
Varför är det så viktigt att inte ljuga? Jag tror inte att det behövs en super-djup teologisk analys för att svara på den frågan. Alla har vi ljugit – och antagligen kommit undan med det många gånger också. Men alla som har levt ett tag vet att lögn är kanske det som underminerar en relation mer än något annat.
Jag har tänkt på att lögn är som att borra hål i en grundmur. En gång går bra. Två gånger också. Men ju mer du borrar, desto säkrare kan du vara på att snart så faller hela bygget. Man tar bort grunden man står på.
Varje äktenskap utgår ifrån sanning. Jag lovar trohet, och jag håller det jag lovar. Men inte alla äktenskap är uppbyggda av sanning – och oavsett om lögnen kommer fram eller inte, så underminerar den gemenskapen. Det finns inget äktenskap som är sunt, om den ena parten till exempel är otrogen.
På samma sätt är det med gemenskapen i Kristi kropp. Den måste bygga på sanning, av flera anledningar. För det första därför att Jesus är sanningen. I Johannes 8:44 sägs det att djävulen är lögnens fader, medan Titus 1:2 säger att Gud inte kan ljuga. Lögnen är alltid någonting som är mot Guds vilja. Det finns ingenting taktiskt i lögnen. Det finns ingenting ädelt där.
För det andra så vet vi, av erfarenhet, att lögn bryter ner kristen gemenskap.
För det tredje är vi som församling en ny människa. Vi – kollektivet – är en gemenskap i Kristus. Om man ska ljuga – så ska man i alla fall inte ljuga för sin egen kropp. Jag menar inte att det är försvarbart att ljuga för andra människor, naturligtvis inte – men att ljuga för sig själv är ena och allena destruktivt. Om jag inbillar mig att jag inte är sjuk, när jag är det – så är det jag som blir lidande. Om jag ljuger och säger att jag har råd, när jag inte har – så är det jag som står med skulden. Om vi bryr oss om Guds församling, Kristi kropp, så lägger vi bort lögnen, och talar sanning med varandra.
Jag vill avsluta med att läsa sista versen i det jag ville dela idag.
”och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.” (Kolosserbrevet 3:10)
Guds rika välsignelse.
